Du kära gamla lärare

Tack snälla för er så underbart kära lärare du står där framför
katentern och ritar dina symboler som skall bli mina kunskapsdomäner; änblott så vackert med kunskap över min krona. Men jag skulle vilja - när jag sitter vid bänken och brevid alla de andra ge dig något att tänka på. För jag smiter ut därifrån - ser ut i fönstret till friheteen - Du delar ut straxt dina prov och på något sätt skall vi minnas vad som var viktigast; vi har ändock inte reflekterat på vad som egentligen var viktigt. Kalle kastar pappers svala i trisdess, mia pratar med sina kompisar, någon flitig säger att han skall komma först.

på något sätt har denna bild etsat sig fast i mig - hon står där föramför någon gång och berättar att ni skall ut i livet och ni kommer leva tills ni blivit 80. Och det är viktigt att ni lyssnar på mig. Men jag tror inte att det rann in så mycket - jag bara fick anafylaptiska chocker för vad som stog på tavlan. Den jobbiga tal linjen - och alla heroglyfer; bäst visste jag att leka själv - Att få det att gnistra i märklinrälsen. Kortslutning hur den bli lilla gnistran - när man låg nere vid golvet och beskådade hur tåget gick runt och runt..

Det är nu så mycket tal om hur Lärare skall bli bäst igenom att de skall gå i samma fotspår - och tröstlöst dela ut sina stensiler - när sanningen om kunskap - egentligen handlar om ett slags betraktande. Ett tillstånd av freflektion och dialog med matrialet själv. Själv länktar jag till tiden när böckerna börjar leva. Jag hade en sån här tredimentionell bok - man öppnade den - och den blev som en Teater i papper. Man kunde röra olika gubbar, tiger och hela den oerhörda upplevelse att själv vara en deltagare på scen. Det var kunskapsöverföring år 1972.

Så när ni nu talar om att ni skall höja kvallitén på lärare är det inte sagt att ni kommer att lyckas. Ni kommer bara spe på det som varit. fast mer av övertonen på dessa stensiler, och inte på vad det levande samtalet kan leda.. Jag tror det istället bör handla om pasion. Och då "Struntar jag" fullständigt i vem läraren är. Huvudsaken att hon eller han hade lidelse för ämnena, att begripa att hon eller han ALDRIG kommer vara färdig lärare någonsin. Det kanske är snarare är samarbetet mellan eleverna som är intresant. Men jag kan tro att det är svårt och motivera någon ointresserad; för du måste in på samma våglängd och reflektera elevernas beteenden - och då kanske det kommer upp ett ljus om det faktum - att du måste leverera ett TV spel i timmen.. Då blir det säkert roligt.. Men de kommer bete sig som studsbollar i detta tv-spel
så det är dags att kanske tänka om allt från början?