Sista bloggen för i år 940 ente i ett paket

Okey - jag skall nu här avverka sista bloggen för i år - som när jag startade bloggen - jag vet inte vem som läser (skriv gärna brev) så skall jag berätta för er
att jag blivit med kanin. Hon går här och har sin direkta åsikt om frihet och vad det innebär. Tänkte att hon skulle få ett kaninkoppel så man kunde gå ut och vara stolt kaninpappa.. Men det sket sig rejält - hennes definition av frihet är just det faktum att hon vill tugga sig av kopplet; och för att göra sitt statement extra tydligt hoppar hon upp och skiter i min säng. Så jag får byta och tvätta och damsuga. Just kopplingen mellan det faktuemt att att hon är skiträdd för damsugaren och varför den går igång när hon har gjort har nog ännu gått upp för henne.

Men man kan väl säga att jag är väl samma typ. Fast jag vill ha det på ett annat sätt. Jag är van vid att när man möblerat ett hem så är det bra så ett bra tag, vilket leder till min tanke om relationer, vilket leder till det som jag tänkte tala om. På tal om och göra bort sig i sängen. //dubbeltydligt.. hehe..


Så jag tänkte på parallellen mellan att kunna dra koppling om varför kärlek gör ont när någon annan bestämmer sig för att lämna hus och hem för något flådigare och flottare och istället för att ge fanken i allt rida ut stormen och faktiskt efteråt tycka att man gjorde något fint om man standade kvar. Kan man se relationer som ett möblerat hem? En slags fixtur där spelet mellan människor kan ske och där lärdommar kan ske utan att man behöver byta kurs? Där kursbytet sig sig är en del av denna process av att lära utan skolk? Och kanske vinna något på saken? - må hända om fru kanin skiter i sängen av ren olycka, men allt i livet är en process; så om man inte lär sig simma - vad händer då? Vilka följdkonsekvenser blir faktumet av att vi har en hopper individer som ger upp efter halva tentan?

Så den 940 ente sanningen, och avslut för detta året är att jag som uppfinnare; vill hem till någon som sagt upp sig från kursen. Och börjat någon annan - och jag kan raportera att det känns som ha fått gaffatejp rundlintat runt mun händer och fötter i något som påminner om en elektrisk stol. Säger du något vi trycka på knappen babe; skriver du något då vi trycka på knappen... babe.. Så vi trycka på knappen what ever.

Så vad som händer i mig vissa dagar är att jag känner vad som händer i andra ändan;
jag får sakna anfall, man börjar vandra och eftersom jag inte kan träffa henne så blir det ibland även tårar i sömnen, och drömmar som efterliknar hennes stil, "skaffa dig ny så går det över.." knappast.. Tanken är att det inte är mitt fel utan man kan se det i ett större system där de själar som vill bli till - vill ha en given pappa och en given mamma.. Och givna egenskaper. Jag ser DNA koden som en liten liten del av ett större sammanhang. Det är inte bara kött och blod utan även också energi utifrån,

Så jag har blivit uppkopplad - Så julafton firades hos fabbe-doktor, som hälsade bi att det är nödvändigtvis inte är ditt fel - sen igår, (jag gick in i artikeln och editerade - det börjar med ett pirr och en enorm sorg - det känns som att allt i himlen aj vad det gör ont. Det känns som man går omkring med en pomackdricka i kroppen det bubblar och längtan och hela skittevippen oskrivet, och andra tror att man direkt skall kunna gå vidare utan att betala ett högt pris: och min vän säger att "alla människor är drogade och ibland kan det vara så att folk inte kan prata från ett mänskligt perspektiv" " och det är väldigt väldigt sällsynt att man kan med respekt visa hur saker är. - Man kan åtminstonde be dem snällt. Så där till kommer olika lagar som tillsätts, då människor som försöker få tillbaka den de älskar till en liten liten liten del... Så det slutar med besöksförbud, och man
brukar man betrakta män som svin, fast de agerar under miserabla förhållande,
förhållanden som gör att de blir svin utifrån sin "egoism" , för att göra livet surt för de som delämnade människorna orsakar. Så gör det så förbannat ont att jag inte vill någon, ens min värste fiende denna oerhörda känsla av elak dumpning.

Så - det ondare gör ondare: för vissa har vi under året som gått sett hur inihelvete illa det kan gå; därför att där inte finns verktyg för lämnade käresta, för det sätter fart med ilska ångest och skräck. Inget rättssystem i världen kan fixa att folk gör dåliga handlingar, utan i stället vad som försatte dem i den situationen att det hände. Min vän pratar mycket om hur vår hjärna utvecklar droger som gör att vi känner som vi känner; jag själv motsätter mig just ingången till hur dessa droger sätter fart. Eftersom min livssyn har en själslig sida. Dvs energi & vibrationer, som där man inom kvantfysiken menar att människor kan vara andligt uppkopplade, man känner en samhörighet direkt man kan tala om saker,

För många har jag förstått det kan vara väldigt jobbigt och vara sig själv. Därför att det i andra änden kan göra helt åt helsike ont, att de inte vill bli uppkopplade för de har hört hur läskigt det kan bli. Därför ser vi de som ängar sig åt kill eller tjej staplande... De letar på kontaktsidor, medans jag hittade henne igenom att fråga efter en sytråd. Ni kan väl tänka att jag hellre vill ha den som jag träffade så än att hitta vän på en hemsida med ignen annan historia än att jag sökte upp på längd och mått. Ingen i hela livet. Det enda jag gör är att gå runt och försöker hitta en exakt kopia, och jag hittar henne inte.
Så under en väldigt lång tid där olika psykologisystem som lärs ut, skall då hjälpa oss och se oss som om vi som grupp skulle ha någonslags sjukdom i oss. det sammantaget så vill man låta folk träffas utan kärlek utan det skall bara vara sex, BARN villa och vovvov.. (Du kan inte ge det jag vill ha) Och det enda är att vi - som grupp - kärlekskranka stackars krakar som gör allt för att få tillbaka det som var, ord går sedan till handling och för vissa går det så långt att de hamnar i fängelse för handlingar som de inte kan rå för, för att deras djuriska system slår ihjäl dem själva igenom att försätta dem i desperata tankar som utlöser det ena dåliga efter det andra, just bara för en enda liten sak.. En kram och en klapp på kinden - kanske kaninrace, men då skall rättssystemet gripa in och skydda kvinnorna för de känner sig jagade, just av en enda liten orsak där kommunikationen brutit samman och egentligen var det det enda felet. Så istället för att lösa problemet så skaffar man nya, och så fortsätter det och har alltid gjort..

Året som gick var och är och om till stor förtivlan ett helvete och ingen bryr sig.
en ring räcker. och det lär bli ett år till.. Hur i himmelsensnamn skall jag kunna nå henne - snälla hjälp - för jag älskar henne till vartenda cell hon består av.

Du kära gamla lärare

Tack snälla för er så underbart kära lärare du står där framför
katentern och ritar dina symboler som skall bli mina kunskapsdomäner; änblott så vackert med kunskap över min krona. Men jag skulle vilja - när jag sitter vid bänken och brevid alla de andra ge dig något att tänka på. För jag smiter ut därifrån - ser ut i fönstret till friheteen - Du delar ut straxt dina prov och på något sätt skall vi minnas vad som var viktigast; vi har ändock inte reflekterat på vad som egentligen var viktigt. Kalle kastar pappers svala i trisdess, mia pratar med sina kompisar, någon flitig säger att han skall komma först.

på något sätt har denna bild etsat sig fast i mig - hon står där föramför någon gång och berättar att ni skall ut i livet och ni kommer leva tills ni blivit 80. Och det är viktigt att ni lyssnar på mig. Men jag tror inte att det rann in så mycket - jag bara fick anafylaptiska chocker för vad som stog på tavlan. Den jobbiga tal linjen - och alla heroglyfer; bäst visste jag att leka själv - Att få det att gnistra i märklinrälsen. Kortslutning hur den bli lilla gnistran - när man låg nere vid golvet och beskådade hur tåget gick runt och runt..

Det är nu så mycket tal om hur Lärare skall bli bäst igenom att de skall gå i samma fotspår - och tröstlöst dela ut sina stensiler - när sanningen om kunskap - egentligen handlar om ett slags betraktande. Ett tillstånd av freflektion och dialog med matrialet själv. Själv länktar jag till tiden när böckerna börjar leva. Jag hade en sån här tredimentionell bok - man öppnade den - och den blev som en Teater i papper. Man kunde röra olika gubbar, tiger och hela den oerhörda upplevelse att själv vara en deltagare på scen. Det var kunskapsöverföring år 1972.

Så när ni nu talar om att ni skall höja kvallitén på lärare är det inte sagt att ni kommer att lyckas. Ni kommer bara spe på det som varit. fast mer av övertonen på dessa stensiler, och inte på vad det levande samtalet kan leda.. Jag tror det istället bör handla om pasion. Och då "Struntar jag" fullständigt i vem läraren är. Huvudsaken att hon eller han hade lidelse för ämnena, att begripa att hon eller han ALDRIG kommer vara färdig lärare någonsin. Det kanske är snarare är samarbetet mellan eleverna som är intresant. Men jag kan tro att det är svårt och motivera någon ointresserad; för du måste in på samma våglängd och reflektera elevernas beteenden - och då kanske det kommer upp ett ljus om det faktum - att du måste leverera ett TV spel i timmen.. Då blir det säkert roligt.. Men de kommer bete sig som studsbollar i detta tv-spel
så det är dags att kanske tänka om allt från början?