Ett par iaktagelser gör mig väldigt ledsen - det kan röra sig om hur mammor och fäder gungar helvetet, med sina barnvagnar. Så att barnen skriker värre än de gjorde före. HALLÅÅ!!
Jag tänker att de föreställer sig hur de egentligen inte finns något barn där utan nån slags vätska som skall skvalpa. Jag undrar ibland hur de vuxna föreställer sig barnens värld. Precis som de inte skulle förstå någonting. Jag vet mycket väl hur det är att inte förstå. Jag kanske är 4 år och jag tror att pappa skall paddla med vår fräsiga motorbåt. Jag blir ju ursinnig. Jo han tillverkade en paddel så vi kom in och kunde förtöja vår båt. Men det sa han ju inte. ¤%&/() Men inte visste jag ju det.
Så tillbaka till dessa barnvagnar. Synen kan se väldigt grotesk ut. Jag har väl på ett par gånger sagt ifrån. Men snälla sluta?! Så tittar de argt på mig och undrar vilken superförälder jag är; nej jag har tyvärr inga barn, men jag minns mycket väl denna iriterande babysitter jag själv satt i och hur obekväm det där eländet var tills pappa (tur det) av misstag körde över den när han skulle backa.-
Jag minns också hur jag satt i mitten och lossasstyrde vår bil bak i sätet i min barnstol- Det var å andra sidan en kul pryl. Den tredje leksaken jag fick - var en platsblockflöjt. Himmel den gick inte att spela på - det var aldeless för tätt mellan fingrarna och ingen begrepp egentligen att jag egentligen ville spela ett instrument väldigt mycket. Men jag fick - "du är för liten" - så kom trombon och trumpet tiden; jag jag blev åter igen nekad inträde. Jo jag fick en plast trumpet i blank vinröd.
När jag betraktar saken vidare så undrar jag hur många gånger vi betraktar barnen - som något
som att intelektuallisera över innan de själva kunnat fattat greppet. De som en tom låda -Stackars barn som från sin oskyldiga värld blir - inskolade i vårt samhälle via förskolan. -Jag avskydde den för den ämnade att ta bort och stuka dem till en kommersialliserat syfte, att igenom igenom dem betrygga tillväxten, INGET annat.
Det leder till tanken om människor som Brojlers... Jag kan skriva det så sirligt och med stor eftertanke. För när två människor möts och känner samma viberation och närhet så skall alltså pengar avgöra varför jag får bli pappa eller inte. Så när vi ändå är igång så skall alltså denna kommersiallisering och exploatering helt plötsligt gälla; och sedan i en ambivalent tillvaro vandrar vad som är okey och inte okey: Det konstiga är då -när man diskuterar andra frågor som exempelvis surugatmödrar - då plötsligt är det inte tillbörligt I sverige att blanda in denna exploatering så att de som vill kan få sina barn igenom en annan då "karriären är slut" Herregud det låter som värsta "husdjurshandeln"
Å andra sidan menar man att kommersiallisering skulle vara något fult. Och å tredje sidan så kommersialliserar man människors arbete, igenom - exploatering med hjälp av barnarbete mm
och vill det sig illa så diskuterar vi i ren dubbelmoral; barnarbete.
Snälla jag förstår inte.
Det är faktum att när vi officiellt i sverige inte betraktar detta med att själen; som en realitet - och borde ha en plats i vår tankevärld 2008; och att vi som resande igenom detta kosmos; SÖKORD NDE) inte kan ta dessa barn som värdiga resenärer. Så jag blir då ledsen när jag vidare tänker på hur man kan montera ut ett stackars barn - bara för att det är fel kön eller hur man beter sig så oaktsamt mot mänskligheten. Just därför att som exempelvis i vietnamn i hela släktträd och av tradision redan i moderlivet fördriver och människor från deras första land: livmodern.
Och sluta att; ursäkta uttrycket utav "Helvete"; skumpa med den där barnvagnen och betrakta barn som ting. ÄN mer att förstå varför dessa speciella barn kommer här och nu
med talanger och förmågor där deras hjärnor skall tränas så att själen fullt ut kan använda denna "servomekanik."
Snälla jag ber er - uppfinn inte bäbisitters som tränger uppi jumskarna - jag avskydde det.
(Man med hästminne)
fredag 30 maj 2008
Internet och de andra åklagarna & advokaterna
Jag hade gärna velat visa en bild. Bilden vid sidanf öreställer en mycket viktig iaktagelse. Det är nedplåttrat -(Spara den vid sidan om) -Detta är insikten om rörelsen från en matrialistiskt funktions samhälle till den rörelse där mjukvaror blir lika livsviktiga som när du skall be och få låna en penna för annars kan du inte skriva din namnteckning. Denna insikt är så brutal att följdkonsekvensen för de åtal som exempelvis piratebay och allt som har med intellektuell egendom kommer in i ett annat ljus.
Heltplötsligt; kommer frågan in om hur nätverkandet och de verktyg och de sätt som samhället funkar med datorer - möjliggör scenarier som om man skall följa begrepp som mänskliga och humana system i disharmoni, att vi faktiskt är här för att älska och tycka om varandra. Försätts ur spel eftersom pengar i många fall Styr över huvudet på mänskligt liv. Du kan kort och gott säga att avlyssningslagar och all annan verksamhet är en som konsekvens som graverar hål på inegriteten i syfte att försvara denna sort av "oskick" till varje pris. Där allt helt plötsligt blir tillåtet att ladda ner gratis och där igenom; Igenom denna förflyttning från en sk fysiskt realitet hur varor och tjänster alltid varit fysiska - till den rena galenskapen där internet med dess öppna arkitektur desginad för krigsscenarier - blir ett minfält för entreprenörer och fest för åklagare. Insikten handlar om respekfull förflyttning mellan vad vi har i fickan till ett mellanting mellan hjärta och ficka. Helst mer hjärta.
Denna gamla värld innebär nu en frtontalkrock på motorväg med många lidanden. En lidelsefull avslutning på en epok som byggde på en helt annan struktur/sätt/boxad/livsföring fullt av lidande för de som just förstått broderskapets och nätverkens harmoniska betydelse bortom pengar.
Om man analyserar bilden kommer man fram till att vi är påväg förr eller senare med mycken blodspillan / koncentrationsläger för oliktänkande / att datortekniken i långa loppet kan ta två vägar. För de som hävdar att den nuvarande (korrupta) strukturen går i förlust och måste till varje pris prioriteras -till när någon laddar ner något och påstås förutsaka denna förlust till enär den som laddade ner, knappt hade till mat.
(OCH VÄRRE LÄR DET BLI)
samt i det andra att kunskap i de program som laddas ned är en nyckel till att vara värd någonting i den gamla världens arbetsmarknad.. Det är inte längre utbildning utan hur pass flink i fingrarna jag är på ett datorprogram som avgör om jag är nyttig för samhället eller inte. Och hur dessa program beroende på verksamhetens art även påverkar skeenden i samhället. Oviktiga för ett ekonomiskt samtal; men för ett samtal om mänsklighet - urviktig.
Den digitala verkligheten kan tyckas för många som en produkt; Men när vi förflyttar oss från denna produkt till något som kan beskrivas som ren poesi och tankekonst - och rent av till användbara ord - på ett välkänt språk. är denna digitala teknik inte längre en produkt utan ett språk. Där rätten att tala detta språk begränsas eftersom där finns vissa "kapitalistiska intressen" i detta språk att få använda en "dynamisk beskrivningsform" av en given funktionallitet.
Denna funktionallitet kan vidare utvecklas till rätten att kunna få skriva och tycka vad man vill -
pch det är inte så rationellt enkelt som de flesta föreställer sig - att egendom just så går att beskriva i en digital värld. Det kan kan skrivas som rätten till att få faktiskt tadel h botanisera och lära sig de program och verktyg, med hänsyn till mänskliga rättigheter som finns på marknaden av rent humana skäl.
Så avslutningsvis - skall jag be och få låna en penna.. (givetvis defingerar vi pennan som värsta systemet med de värsta programvarorna) föresten skall jag skriva ut min egna stol.
se själva:
http://www.fejmtv.se/videoklipp/ca31ac68a48ebeb6
måndag 12 maj 2008
Arkeologer titta ut i rymden !
Det förvånar mig att arkeologer som letar efter svar i forntiden - till lika
inte är intresserade(?) av jordens olika andra parametrar i övrigt - Exempelvis temperaturer, meteroitnedslag och olika andra vedemödor som skulle betyda en fullständig reset.
i övrigt - vad som hände i samma tidsperspektiv. Kan det varit så att något astronomiskt fenomen utlöst vandringar pcj andra fenomen. Vill man sen vara vild i sitt tänk - det är ställt som en fråga. Är vi de enda som mixtrat med DNA koden?
Om jag är så vild - Vad innebär det i nästa läge? Liv på mars? Miljarder av år och människor som startat om på nytt i flera steg. Detta är en scifi författares dröm. (Jag bjuder på ideen) (men ring mig gärna) Föreställ dig fullständigt kaos. Hela din bostadsort går till spillo. Kvar blir bara skelett av en fortida bostadsort. Byggnader kolapsar - Ogräset växer. Hur kommer livet åter? - Under vilka förhållanden, säkert vederväda under många trageider
Vad tror ni?
inte är intresserade(?) av jordens olika andra parametrar i övrigt - Exempelvis temperaturer, meteroitnedslag och olika andra vedemödor som skulle betyda en fullständig reset.
i övrigt - vad som hände i samma tidsperspektiv. Kan det varit så att något astronomiskt fenomen utlöst vandringar pcj andra fenomen. Vill man sen vara vild i sitt tänk - det är ställt som en fråga. Är vi de enda som mixtrat med DNA koden?
Om jag är så vild - Vad innebär det i nästa läge? Liv på mars? Miljarder av år och människor som startat om på nytt i flera steg. Detta är en scifi författares dröm. (Jag bjuder på ideen) (men ring mig gärna) Föreställ dig fullständigt kaos. Hela din bostadsort går till spillo. Kvar blir bara skelett av en fortida bostadsort. Byggnader kolapsar - Ogräset växer. Hur kommer livet åter? - Under vilka förhållanden, säkert vederväda under många trageider
Vad tror ni?
torsdag 1 maj 2008
Mitt 1 Maj tal
Kära läsare - jag vet inte hur många ni är men - jag kan förmoda att de som råkar ramla på min blogg gör det av olika "olyckshändelser" - där orden i sökfältet blir för intressanta och man stannar vid för en stunds reflektion.
Hur som helst välkommen.
Att delge personliga saker är för mig lite känsligt. Jag har gärna en journalistisk ton i när jag skriver; specifikt när jag vet att alla inte är lika snälla på nätet.
Vi har i de senaste tio texterna beskrivit saker som rör de mer värdsliga problemen och inte mig som person. För många är ensamhet ett prolem som ibland blir övermäktigt att hantera. Att vara uppväxt på ensamhet kan ibland också vara en tillgång, också. Men för mig är det en svårighet att förstå människor som tar så ytligt på dessa relationer. Det kan vara en sexuell one night stand; i tron om de har hittat patentlösningen, men istället krånglat till det ännu mer. Det kan vara en djup förälskelse på 4 år och sen väljer man att bryta upp. Det kan vara en relation som i sig är giftig och man undrar varför man ställde upp på i första taget. Ibland också en relation baserad på desperation; att ha en sådan för att lösa ett andra problem. Och hur jag än skriver och tänker - och funderar kommer jag inte loss från faktummet att jag - älskar henne över allt annat som går att beskriva från den minsta brösmula av denna människa, söndersmulad - men helst sammantagen. än dock så vackert utmålad och utskriven som man kan bygga ut det i en novell. Att där inte finns något att vare sig
lägga till eller dra ifrån.
Det jobbiga är att jag nånstans befinner mig här emellan. Och det är ett problem som inte är så lätt att reparera. Jag hade kunnat försökt ringa henne men - en fridens man som jag egentligen är lider tyst och stilla; Det värsta är att jag även lider av en paranormal verklighet. Vi har setts förr.. För varje dag värker det i solarplexus ett minne till avtryck av denna fantastiska och underbara människa som
så stilfullt förnekar sina änglaförmågor igenom ett köptryck (du kan inte ge det jag vill ha) i tron om att detta skulle vara i sig självförverkligandet. Jag läser hennes brev, efter så många år - och fortfarande är denna smärta om den vore i en annan kropp fullständigt olidlig - där denna solar plexus smärta ger sig tillkänna specifikt efter att mitt undermedvetna gör mig så vansinnig att jag inte vet vart jag skall ta vägen och om jag hade lytt dess tankegång hade jag fullständigt brutit samman och utan busskort gått i mina usla dojor ner hem till henne.. Allt är så hemskt.
Efter en "andra polisanmälan" och jag känner mig förnekad - och förlöjligad. Du vet säkert att man inte få tro på spöken. Men efter denna pärs - ska jag be och få räkna in denna möjlighet, där en beskrivning av livet i 2 dimensioner, förmodligen är att räkna i underkant. Den första att gå till jobbet och den andra att sova och äta sig mätt. Utan en tredje som utgår ifrån drömmar och livet efter detta. Känsliga människor kanske känner att här emmellan om man nu tror på mediumen som en faktor att räkna med: så kanske ni ser att det är något som saknas och fattas mig så hårt att det skulle ta en lyskraft i formen av 42 skärnor för att att beskriva problemet så tydligt som det går. Att flykt inte är lösningen. Utan kärlek lika stor som den beskriven och defingerad av den legendariske Scifi författaren tidigare belägen i Sri lanka - Athur C. Clarke i några av hans fantastiska verk. Där eposet att leva och se ett helt liv först att se hur det så dynamiskt i ett icke matrialistiskt tillstånd här i en scen, för att se det så underbart konstnärliga och ödesmättande i en annan scen; till den tredje där meningen med livet ifrågasätts till en sista måltid och där han befinner sig i ett möblemang med det svarta golvet med dess klarblanka skuggbilder utväxlar en blick av simpel ensamhet inför den sista vilan för skalet.
Få kommer förstå mig, att träffa en sådan kvinna gör få på 1 på miljonen - och det gör så ont att få begriper detta. Att hon fortfarande lever kvar i mig som ett skillingtryck - Utan skriver det istället som en psykisk sjukdom - när det i stället är den enda naturliga reaktionen. Förmodligen har nu den läkare som läser detta kanske redan avfärdat detta. Det sorgliga är att vi av vetenskapsiver gärna
vill peka på en enkel specifik punkt i hjärnan för att sen referera ut till en diagnos.
Mitt svar är att kroppen är mer komplicerad än vi i enkla termer kan beskriva olika kemiska processer som helheten av en människa. Utan jag skulle vilja öppna för möjligheten för en helt ny vetenskap. Den som utgår ifrån energi medicin - där kroppen mer består av elektriska processer mer än kemiska- Där de elektriska signalerna mer påverkar de kemiska relaliteterna än tvärt om. I en sådan realitet är maggroppskänsla inte längre något att skoja över utan ett faktum.
Hemma här vid har jag konsumerat min ensamhet - och en så stark längtan att jag håller på att gå sönder av att bara få höra hennes så underbara röst. Bara för att problemet att hon valde bort mig var att jag - till viss del ibland har ett litet humör, där jag försökte slita loss henne från vad som var "viktigt" till det som var något som bar frammåt. -Ett par stövlar - och kottar i skogen, kanske ett försök att få henne att skapa med egna händer och inte alltid lita till andras.
För denna insats - som kanske var för jobbig - - och att jag därvid själv skulle bli behandlad av ruttenhet igenom tron över att "han skaffar en ny" när verkligheten egentligen leder vidare till faktumet att mer än 5 år gått revy och jag suttit på en stoppknapp.. Jag har inte levt - jag krymper ihop och hukar mig för tiden som går - detta alltet är ett helvete - under tiden som man tror att det är så jäkla lätt att leka efter de normer som utgår ifrån "familj" - hon har sin famij här hemma enligt min mening också. Efter en sån här pärs finns det inget upp eller ner. jag är tvungen att tillåta henne göra det hon vill göra - men jag känner mig ibland så tagen att det skall till ett helvete extra för att få allt på plats igen.. Superlativ ja men så är det. Ja verkligen - de ringer rättsväsendet. men själv undrar jag hur länge
Som om det inte vore nog så känns det som jag redan sitter jag i fängelse. Saker som är - fast de inte är och ändå är. Reparationen - en kram som skulle få körens klockspel att te sig löjligt.
För jag saknar henne.
Kram
Hur som helst välkommen.
Att delge personliga saker är för mig lite känsligt. Jag har gärna en journalistisk ton i när jag skriver; specifikt när jag vet att alla inte är lika snälla på nätet.
Vi har i de senaste tio texterna beskrivit saker som rör de mer värdsliga problemen och inte mig som person. För många är ensamhet ett prolem som ibland blir övermäktigt att hantera. Att vara uppväxt på ensamhet kan ibland också vara en tillgång, också. Men för mig är det en svårighet att förstå människor som tar så ytligt på dessa relationer. Det kan vara en sexuell one night stand; i tron om de har hittat patentlösningen, men istället krånglat till det ännu mer. Det kan vara en djup förälskelse på 4 år och sen väljer man att bryta upp. Det kan vara en relation som i sig är giftig och man undrar varför man ställde upp på i första taget. Ibland också en relation baserad på desperation; att ha en sådan för att lösa ett andra problem. Och hur jag än skriver och tänker - och funderar kommer jag inte loss från faktummet att jag - älskar henne över allt annat som går att beskriva från den minsta brösmula av denna människa, söndersmulad - men helst sammantagen. än dock så vackert utmålad och utskriven som man kan bygga ut det i en novell. Att där inte finns något att vare sig
lägga till eller dra ifrån.
Det jobbiga är att jag nånstans befinner mig här emellan. Och det är ett problem som inte är så lätt att reparera. Jag hade kunnat försökt ringa henne men - en fridens man som jag egentligen är lider tyst och stilla; Det värsta är att jag även lider av en paranormal verklighet. Vi har setts förr.. För varje dag värker det i solarplexus ett minne till avtryck av denna fantastiska och underbara människa som
så stilfullt förnekar sina änglaförmågor igenom ett köptryck (du kan inte ge det jag vill ha) i tron om att detta skulle vara i sig självförverkligandet. Jag läser hennes brev, efter så många år - och fortfarande är denna smärta om den vore i en annan kropp fullständigt olidlig - där denna solar plexus smärta ger sig tillkänna specifikt efter att mitt undermedvetna gör mig så vansinnig att jag inte vet vart jag skall ta vägen och om jag hade lytt dess tankegång hade jag fullständigt brutit samman och utan busskort gått i mina usla dojor ner hem till henne.. Allt är så hemskt.
Efter en "andra polisanmälan" och jag känner mig förnekad - och förlöjligad. Du vet säkert att man inte få tro på spöken. Men efter denna pärs - ska jag be och få räkna in denna möjlighet, där en beskrivning av livet i 2 dimensioner, förmodligen är att räkna i underkant. Den första att gå till jobbet och den andra att sova och äta sig mätt. Utan en tredje som utgår ifrån drömmar och livet efter detta. Känsliga människor kanske känner att här emmellan om man nu tror på mediumen som en faktor att räkna med: så kanske ni ser att det är något som saknas och fattas mig så hårt att det skulle ta en lyskraft i formen av 42 skärnor för att att beskriva problemet så tydligt som det går. Att flykt inte är lösningen. Utan kärlek lika stor som den beskriven och defingerad av den legendariske Scifi författaren tidigare belägen i Sri lanka - Athur C. Clarke i några av hans fantastiska verk. Där eposet att leva och se ett helt liv först att se hur det så dynamiskt i ett icke matrialistiskt tillstånd här i en scen, för att se det så underbart konstnärliga och ödesmättande i en annan scen; till den tredje där meningen med livet ifrågasätts till en sista måltid och där han befinner sig i ett möblemang med det svarta golvet med dess klarblanka skuggbilder utväxlar en blick av simpel ensamhet inför den sista vilan för skalet.
Få kommer förstå mig, att träffa en sådan kvinna gör få på 1 på miljonen - och det gör så ont att få begriper detta. Att hon fortfarande lever kvar i mig som ett skillingtryck - Utan skriver det istället som en psykisk sjukdom - när det i stället är den enda naturliga reaktionen. Förmodligen har nu den läkare som läser detta kanske redan avfärdat detta. Det sorgliga är att vi av vetenskapsiver gärna
vill peka på en enkel specifik punkt i hjärnan för att sen referera ut till en diagnos.
Mitt svar är att kroppen är mer komplicerad än vi i enkla termer kan beskriva olika kemiska processer som helheten av en människa. Utan jag skulle vilja öppna för möjligheten för en helt ny vetenskap. Den som utgår ifrån energi medicin - där kroppen mer består av elektriska processer mer än kemiska- Där de elektriska signalerna mer påverkar de kemiska relaliteterna än tvärt om. I en sådan realitet är maggroppskänsla inte längre något att skoja över utan ett faktum.
Hemma här vid har jag konsumerat min ensamhet - och en så stark längtan att jag håller på att gå sönder av att bara få höra hennes så underbara röst. Bara för att problemet att hon valde bort mig var att jag - till viss del ibland har ett litet humör, där jag försökte slita loss henne från vad som var "viktigt" till det som var något som bar frammåt. -Ett par stövlar - och kottar i skogen, kanske ett försök att få henne att skapa med egna händer och inte alltid lita till andras.
För denna insats - som kanske var för jobbig - - och att jag därvid själv skulle bli behandlad av ruttenhet igenom tron över att "han skaffar en ny" när verkligheten egentligen leder vidare till faktumet att mer än 5 år gått revy och jag suttit på en stoppknapp.. Jag har inte levt - jag krymper ihop och hukar mig för tiden som går - detta alltet är ett helvete - under tiden som man tror att det är så jäkla lätt att leka efter de normer som utgår ifrån "familj" - hon har sin famij här hemma enligt min mening också. Efter en sån här pärs finns det inget upp eller ner. jag är tvungen att tillåta henne göra det hon vill göra - men jag känner mig ibland så tagen att det skall till ett helvete extra för att få allt på plats igen.. Superlativ ja men så är det. Ja verkligen - de ringer rättsväsendet. men själv undrar jag hur länge
Som om det inte vore nog så känns det som jag redan sitter jag i fängelse. Saker som är - fast de inte är och ändå är. Reparationen - en kram som skulle få körens klockspel att te sig löjligt.
För jag saknar henne.
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
