Lämpliga föräldrar eller inte

Ett par iaktagelser gör mig väldigt ledsen - det kan röra sig om hur mammor och fäder gungar helvetet, med sina barnvagnar. Så att barnen skriker värre än de gjorde före. HALLÅÅ!!

Jag tänker att de föreställer sig hur de egentligen inte finns något barn där utan nån slags vätska som skall skvalpa. Jag undrar ibland hur de vuxna föreställer sig barnens värld. Precis som de inte skulle förstå någonting. Jag vet mycket väl hur det är att inte förstå. Jag kanske är 4 år och jag tror att pappa skall paddla med vår fräsiga motorbåt. Jag blir ju ursinnig. Jo han tillverkade en paddel så vi kom in och kunde förtöja vår båt. Men det sa han ju inte. ¤%&/() Men inte visste jag ju det.

Så tillbaka till dessa barnvagnar. Synen kan se väldigt grotesk ut. Jag har väl på ett par gånger sagt ifrån. Men snälla sluta?! Så tittar de argt på mig och undrar vilken superförälder jag är; nej jag har tyvärr inga barn, men jag minns mycket väl denna iriterande babysitter jag själv satt i och hur obekväm det där eländet var tills pappa (tur det) av misstag körde över den när han skulle backa.-

Jag minns också hur jag satt i mitten och lossasstyrde vår bil bak i sätet i min barnstol- Det var å andra sidan en kul pryl. Den tredje leksaken jag fick - var en platsblockflöjt. Himmel den gick inte att spela på - det var aldeless för tätt mellan fingrarna och ingen begrepp egentligen att jag egentligen ville spela ett instrument väldigt mycket. Men jag fick - "du är för liten" - så kom trombon och trumpet tiden; jag jag blev åter igen nekad inträde. Jo jag fick en plast trumpet i blank vinröd.

När jag betraktar saken vidare så undrar jag hur många gånger vi betraktar barnen - som något
som att intelektuallisera över innan de själva kunnat fattat greppet. De som en tom låda -Stackars barn som från sin oskyldiga värld blir - inskolade i vårt samhälle via förskolan. -Jag avskydde den för den ämnade att ta bort och stuka dem till en kommersialliserat syfte, att igenom igenom dem betrygga tillväxten, INGET annat.

Det leder till tanken om människor som Brojlers... Jag kan skriva det så sirligt och med stor eftertanke. För när två människor möts och känner samma viberation och närhet så skall alltså pengar avgöra varför jag får bli pappa eller inte. Så när vi ändå är igång så skall alltså denna kommersiallisering och exploatering helt plötsligt gälla; och sedan i en ambivalent tillvaro vandrar vad som är okey och inte okey: Det konstiga är då -när man diskuterar andra frågor som exempelvis surugatmödrar - då plötsligt är det inte tillbörligt I sverige att blanda in denna exploatering så att de som vill kan få sina barn igenom en annan då "karriären är slut" Herregud det låter som värsta "husdjurshandeln"

Å andra sidan menar man att kommersiallisering skulle vara något fult. Och å tredje sidan så kommersialliserar man människors arbete, igenom - exploatering med hjälp av barnarbete mm
och vill det sig illa så diskuterar vi i ren dubbelmoral; barnarbete.

Snälla jag förstår inte.

Det är faktum att när vi officiellt i sverige inte betraktar detta med att själen; som en realitet - och borde ha en plats i vår tankevärld 2008; och att vi som resande igenom detta kosmos; SÖKORD NDE) inte kan ta dessa barn som värdiga resenärer. Så jag blir då ledsen när jag vidare tänker på hur man kan montera ut ett stackars barn - bara för att det är fel kön eller hur man beter sig så oaktsamt mot mänskligheten. Just därför att som exempelvis i vietnamn i hela släktträd och av tradision redan i moderlivet fördriver och människor från deras första land: livmodern.

Och sluta att; ursäkta uttrycket utav "Helvete"; skumpa med den där barnvagnen och betrakta barn som ting. ÄN mer att förstå varför dessa speciella barn kommer här och nu
med talanger och förmågor där deras hjärnor skall tränas så att själen fullt ut kan använda denna "servomekanik."

Snälla jag ber er - uppfinn inte bäbisitters som tränger uppi jumskarna - jag avskydde det.

(Man med hästminne)