Moderjord - jag blev indian!

Vi trampar rakt ut i ingenstans - det är grönska och ingen annan människa där än jag själv. Jag är bara besökare och representerar en art som gjort stora ingrepp på en plats som där denna art uppfattat som sin egen utan hänsyn till henne själv. Vi människor har strukturerrat och ordnat och till makt och ägande över alla dessa skogar - uppfattat att vi äger vinden, vi människor har i all kraft för att vi själva är rädda för det stora stängt in oss i små lådor; och har bara lärt oss att se de vi vågar se. Så jag står där på ett berg och uppfattar mig som så oerhört liten. Jag har ingenstans att gå för jag sover oroligt under bar himmel. Jag är helt plötsligt ett med det som så många är rädda för. Äntligen har denna natur besegrat mig hon har tvättat mig naken från behovet av skydd mitt på sommaren. Hon gav mig en insikt att hon egentligen hånar oss till fördärvet. För vi organiserar och ordnar oss i våra samhällen medan hon som natur bor i ett större system.

Man kan i denna rad kanske som få lär förstå härleda till de människor med liknande insikter; men som föreslår så pass radikala åtgärnder att de plånar ut sig själva för att verka för den fred och mot den skada som vi gör på allt det här vackra.
(una bombaren)

Men förmodligen gjorde de det i just denna desperation över att ingen kommer att förstå dessa ideer som är större än 99 fotbollsplaner och större än någon advokat och åklagare kan beskriva innanför lagen. Större än någon "duba liksom ja typ" flicka någonsin kan våga ens titta i detta vitöga.

För det sammanlagda manåren med alla träd inräknade är större än vi människor lyckas någonsin prestera. Det är en energi som är baserad på solen och hela hennes kraft; vi är en del - av ett system som vi i regel skiter i, där djuren flyr och blir undanträngda - där syret och alltet är en delkomponent av ett episkt spel mellan det vi försöker skydda oss ifrån. Där väder och vind och allt det som växer i skogen egentligen är den riktiga härskaren, för utan det vore vi inget där ingen lag I världen kan råda utan dess hjälp. Vi är en del av det här? För jag undrar vad vi betalar tillbaka? Denna planet bland säkert många andra är vårt hem, men där vi systematiserat sönder vår realitet som för de flesta bara består av det hus vi skyddar oss ifrån dessa insikter -

det kanske är på plats och säga att så många människor är så rädda att tänka sig att gå ut och känna del av denna tanke. Och jag skulle förstå den indian som för flera hundra år sen fick se folk som var så från främjade från denna mäktiga natur, att de trodde de löste problemet med gevär - när problemet istället var deras egna i brist på denna egna självinsikt.. Att han säkert undrade hur vi kunde ens stå i ett par skor?

Så Det är dags att handla - men jag föreslår inga radikala åtgärder - vad jag istället föreslår är att denna insikt om vår naturs maktfullkomlighet och att dagordningen vad gällande hur vi hanterar den bör radikalt justeras - att igenom varje människa får möjlighet delta i de större frågorna. Att makt inte är utryckligen en ägodel född för att styra in oss i olika ordningar utan denna naturs rätt till medbestämmande.

Att samtidigt när vi betraktar henne - att hennes kraft att försörja sig på nästan ingenting så är det i mina ögon ett mirakel. Vilket borde vara ett mått på vad vi gör och hur vi bör handla mot varandra.